Häromdagen tog jag på mig löpskorna och hade bara en tanke i huvudet. Jag skulle springa utan en massa krav och prestationer. Jag ville bara andas. Uppleva. Upptäcka och vara. Känna frihet utan prestationskrav. Låta kroppen och andningen följa med i varje steg jag tog och utan att känna att jag måste jobba i en speciell fart eller under en viss tid.
Och det blev så bra. Jag sprang en runda jag inte sprungit på flera år. I en skog som jag sprang väldigt mycket i när jag pluggade journalistik för några år sedan vid Södertörns Högskola. Hade inte ens tänkt tanken på att jag skulle kunna utgå från där jag bor nu och springa dit. Men det gick och det var en nostalgitur med lyckorus i hela kroppen.
Terränglöpning är nog det mest fantastiska man kan göra inom löpning. Det går inte jämföra med asfaltslöpning någonsin. I skogen upptäcker man så mycket och det kommer alltid nya utmaningar som man ska ta sig över eller förbi. Dofterna, ljuset som slingrar sig ner mellan trädtopparna och når mitt nakna ansikte och värmer. Fåglarnas sång, blöta kärr och mossor, stenar, stora, små och gigantiska, ibland nästan stora berg som kan kännas obegripliga att ta sig över, men det går. Man hittar sätt. Man leker sig fram.
Men framförallt är det lugnet och friheten som finns i skogen som är så underbar. Och känslan av att bra släppa tid och rum och bli ett med skogen. Lycka. Kärlek. Endorfiner. Glädje.
Så ett tips om ni inte redan springer i skogen. Testa. Ta av från den hårda asfalten och stig in i skogens vackra och mjuka värld. Om så bara för en stund. Släpp alla krav och måsten och bara var. Spring, jogga, gå eller lufsa. Jag lovar det kommer ge så mycket tillbaka. ❤
Passion for fitness 